När vi anledde blåste det fint i längsled utmed fjorden. Vi försökte närma oss bojen ett par gånger utan att lyckas trots att den är 4 meter i diameter. När kastvindarna tar tag i Nemo gör dom det med besked, vår lilla båt har en tendens att segla iväg på sidvind och motorn är inte mycket att sätta till när det väl bär av. Så receptet blev att sjösätta vår modiga amfibiestyrka med 1stMate i full krigarmundering. Utrustad med rediga fiskarhandskar, Fladenställ, käcka oranga galonbyxor och en jolle full med vatten lyckades han till slut få ett rep ut och tillbaka till däck. Phu. Vi var trötta efter detta och meddelade in till land att några kvällsaktiviteter inte var akuella.

Morgon efter var det finare väder, vi kom oss in till land och blev hälsade av ”chefen” Santiago och dom två hundarna Rocky och Dalma. Efter en kaffe anslöt förstemekaniker Hector och efter det också Julian. Vi tjötade lite (mest 1stMate då Kapten inte riktigt har flytet i spanskan…) och visade sedan intresse för ställets enda aktivitet: en tur upp på berget. I väntan på att killarna skulle skicka några radiomeddelanden läste vi i gästboken att det inte var ovanligt att seglare besökte stället. Eller rättare sagt, sedan 1978 var det en hel del som varit här. Boken är snart halvfull i alla fall.

Under turen upp på berget försökte vi bli vänner med hundarna. Inte helt enkelt, den äldre av dom skulle promt bära omkring en stor sten i munnen och försvarade den bitskt. Kanske att denna hund var skolad i riktigt militär-anda. Dom tre tvåbenta amigosarna var i alla fall inga jätteföredömmen i mysbyxor och joggingskor. Hector hade dock en machete och gav väl i alla fall prov på lite krigsmentalitet. Som Conan Barberaren ungefär.

Efter ett antal hundra fallhöjdsmeter (vi gissar på 500 m men vi har inte jättekondis efter två år på båt) fick vi belöningen. Fin utsikt över först en sjö och ett stycke längre upp också en hissnande vy över andra sidan ön, havet i söder och en lagun. Fräckt. Klart värt att röra på sig!

Nerturen gick över branta sluttningar med tjock mossa/gräs som förde tankarna till en sluttande våt golfgreen. Ner längs ett vattenfall med finfint vatten att dricka och sen en skog och heppellihepp så vara vi nere på havsnivå igen. Ute på bojen låg Nemo kvar och rörde sig knappast.

Fjorden låg spegelblank och jollefärden ut blev inte ett dugg dramatisk. 1stMate nappade på erbjudandet att återkomma och duscha varmt samt tvätta en maskin välanvända kläder. Kapten ”offrade” sig som ankarvakt med dieselkamin, ett glas rött och en tecknad film.

I morse blåste det upp och jag får väl be om ursäkt igen att jag väckte 1stMate vid fyratiden med en lång ramsa svordommar och skrik. Efter att ha väckts av vad som lät som något som gick sönder rusade jag sömndrucken upp och spanade av horisonten. I mörkret och regnet såg jag något en bit bort som jag fick för mig var vår dinge. Det var det nu inte, dingen satt väl surrad på båtens andra sidan och det jag såg var helt enkelt bojen 20 meter ut. Hmmmm. Nästa gång skall jag svära mindre, jag lovar…

Idag har vi stannat kvar i fjorden. Vädret såg inte så lovande ut inför vår genomsegling av Le Mair Sundet. Som nämnts skall tidvattnet, vindarna och strömmarna vara det rätta för att det inte skall bli allt för skumpigt. Eller som guideboken så vänligt meddelar: ”We underline that, even in good weather, one is never sure to pass unmolested”.

Men här har vi ett perfekt träningsläger för fortsatta resan. 1stMate har genomfört en våt dingefärd lastad med vårt trilskande bensinaggregatet. Hector delade hjälpsamt med sig av sina mekanikerkunskaper och lärde ut en del tips på förgasarrensing och justering. Kapten fick under dagen finfina möjligheter ombord att träna sitt tålamod. Fallvindarna var bestämda idag och klappade till Nemo från samtliga fyra vädersträck. Så får man lära sig den hårda vägen att inte ställa eller lägga ifrån sig någonting om det inte sitter fast. Samt att vind som slår ner i kaminen kan skapa dom mest förbluffande rökpuffar. 32 m/s får man väl skriva in i träningsdagboken. Tur att det bara rör sig om ett par sekunder nu i början när man är otränad efter ett år i lätta passadvindar.

En annan bra sak att träna på är att stänga av öronen. Här har Kapten det väldig svårt men med Pelator-kåpor och hög musik går det faktiskt utmärkt att stänga ute ylandet i riggen. Hade det bara varit ett jämnt brummande hade det väl gått an, men nu är det mer som små skall och gläfsande var och varannan minut. Irriterande då man störs i bokläsningen och tvingas upp i pissetoflorna på däck för att kolla förtöjningen.

Mer träning blev det på eftermiddagen då tidvattnet vände och vi seglade in i bojen med jämna mellanrum. Antar att detta är lite som att sitta nere i söder och höra små isberg skrapa mot skrovsidorna? Nemo kommer definitivt behöva lite ny färg mellan rostbubblorna vid hemkomst

Sist på träningsprogrammet idag stod inflygning av 1stMate och landande av jollen på fördäck. Nu har vi snart fått in tekniken på att hissa jollen så att den tömmer sig själv när den slår runt i luften av vinden. Med motorn och åror i behåll. En väldigt stilig manöver om vi får säga det själva. Mycket praktiskt så man slipper det besvärliga ösandet.

Nu blir det kudden och i morgon skall vi ut och surfa!

/Kapten

I morse regnade det ett strilande regn. Vi vaknade till 13 grader inne. Men vi har längat efter en sådan här dag också. Studsa upp och dra igång dieselkaminen och krypa ner under täcket igen. När båten är torr och kvicksilvret passerar 25 grader, då är det dags för frukost…

Resten av dagen gör vi det vi är bäst på: ingenting! Det vill säga 1stMate ligger och läser, funderar på vad han skall laga för mat till nästa mål, slumrar lite. Kapten sorterar sladdar och småpillar lite i verkstaden. Lugn musik. Fortfarande stilla ute förutom ibland när fallvindarna rasar ner för bergsidorna och trycker till oss rakt i sidan. Williwaws som dom heter varar sällan mer än 10-15 sekunder men tvingar upp vindmätaren i 12-20 m/s.

I kväll (tisdag 24:e)flyttar vi oss nog en fjord öster ut. Bara som omväxling. Slappa på ett nytt ställe…

/Kapten

—————————————————————————————

Hälsningar,
Fredrik, via kortvågsradio från Nemo

Sen sitter man där i eftermiddagsolen. På sin egen båt. Med sin bästa vän. En kall öl. En tallrik god mat. Sol i ansiktet. En vik med höga berg på alla sidor. Tryggt fastbunden i ett par träd. Närmsta civilisation många mil bort. Det är absolut knäpp tyst. Nära världens ände. Kroppen är lagom avslappnad. En lång dag med hiking i bergen till enda. Doktor Drövels kan slänga sig i väggen.

Fallvindarna är det enda som krusar vattenytan. Molnen driver fort fram över topparna runt omkring. Ute över havet går solen ner i horisonten. Bilden är nästan perfekt. Tills ett sjölejon dyker upp bakom oss. Simmar fram till den gula flytlinan. Nosar på den. Tar en försiktig tugga. Konstaterar att den inte är farlig. Att vi nog bara är vänner.

Vi höjer en skål för oss själva. För en fantastisk natur. För en perfekt dag. För dagen D. Som i Den bästa. Som i Dieselkamin och ett glas rött. Det är vi värda nu. Faktiskt.

/Kapten, Puerto Hoppner, Isla de Los Estados, Argentina

Sen dog vinden vid nio-kaffet och tja, motorn ville ju inte riktigt spotta ur sig den mängd kylvatten som en nojjig förste-mekaniker krävde. Så fram med verktygen och gå igenom hela systemet, kylslangar, sjövattenintag, pumpar och impellrar. Självklart rullade det sådär mysigt som det bara gör när vinden lägger sig och dyningarna fortsätter av bara farten. Men uppenbarligen hade vi fått sjöben båda två för mitt i mekandet mumsade vi i vanlig ordning i oss havregröten och kände oss starka igen. Självklart funkade allt perfekt när vi drog igång igen så det vara bara att sätta kurs rakt mot den stora ön i söder. Isla de los Estados heter den och tittar man på en världskarta så är det den lilla ploppen som ligger längst ned i öster där Sydamerika tar slut.

På ön finns det ett par fina vikar att gömma sig i. Puerto Hopper sägs vara den bästa i de flesta vindar. Ut mot havet börjar viken med en stor bassäng, inte särskilt svårt att glida in där i dagsljus. Sen börjar det roliga, längre in i viken finns en smal passage som mäter cirka 5 meter. I denna öppning växer det finfin kelp (undervattensskog) och genom öppningen skall tidvattnet in och ut ett par gånger om dagen. Sammanfattningsvis kunde man konstatera att det kan bli lite trixigt om inte tungan sitter rätt i mun.

Vi tog det säkra för det osäkra och Kapten fick uppdraget att lotsa med jollen (om det var för att jag väger mest och vi behövde en så hög vattenlinje som möjligt skall jag låta vara osagt) Nemo närmade sig med god fart, 1stMate hade en taktik att dra på, slå av propellern och glida igenom. Kelp är inget man vill ha runt skaftet så det var en bra idé. Nemosproblemos som vi säger. In kom vi efter lite skrap i botten och några studsar. Ut går vi nog på högvatten skulle jag tro.

Den inre bassängen är helt fantastisk. Där ligger vi tryggt fastknutna med våra Patagonia-linor. En i fören på 50 m och en i aktern på 30 m. Ankaret midskepps mot dom förhärskande vindarna. Just nu är det dock alldeles läskigt tyst. Stilla. Magiskt. Fantastiskt. Gott att vara i land.

/Kapten

Position 54´46 S 64´24 W – At anchor

Just nu har vi avslutat dagens fjärde mål mat. Klockan är sex på kvällen. Känner jag kocken rätt så kan vi nog motivera i alla fall en fikapaus och sen en nattamacka innan midnatt råder.

För så är det, maten står i fokus näst efter framdrivandet av båten. Tredje platsen innehas av olika former av sömn, slösömn, vila, blundande filosofi och en del andra konstformer som vi blivit ganska bra på. På fjärde plats kommer bokläsning. Själv har jag dom senaste två dygen plöjt igenom Stieg Larssons svit för andra gången på den här resan. Förhoppningen var att hitta det där fantastiska som gjort att boken skymtas lite var stans, exempelvis på stränder i Brasilien lästa på portugisiska. Still looking…

Annars inte mycket nytt under solen (ja, den lyser på oss nu!), vi tar oss djupare och djupare ner i Södra oceanen. Ibland tänker man på hur förbaskat långt det är hem, här är minst sagt ödsligt. En och annan albatross. Dock inte så myånga myggor längre. Dom fryser nog. Som vi.

Vattentemperaturen faller stadigt och är nu under 10 grader, mössan är på och duntäcket framme. Än så länge är det dock riktigt behagligt. Våra uppgraderingar av ventilation och barriärer för vågor och saltsprut har gjort susen. Under däck visslar och knakar det i och för sig men torrt och fint har vi det. En och annan udda-våg träffar oss tungt i sidan och Nemo behöver ett par sekunder att ruska av sig och fortsätta. Undan för undan lär man sig att tycka att även det är ganska fridfullt. Hemtamt nära på.

Hoppas alla har det fint hemma!

/Kapten

Vår position nu kl 18.00 (LT) är 53´21 S 065´17 W, vi gör 5 kn på COG 180´

Molnen har precis spruckit upp och solen strålar från närmast klarblå himmel. Har precis haft besök av ett halvdussin Fitzroy-delfiner – alltid lika trevligt! Igår såg vi nog de sista Commerson-delfinerna (Panda- varianten…) då dom inte går så långt söderut här. Vi väntar fortfarande på vår första val och späckhuggare. Har blivit mer van att identifiera de flytande kelp-öarna vi ofta passerar, så jag ropar inte ”VAL” varje gång jag ser något mörkt vid horisonten – det får till en stor stjärtfena för det nu… (Andreas gillar inte att bli ryckt från sitt vegeterande… ).

Mötte precis en kinesisk fiskebåt. Försökte ringa upp dem på VHF för att kolla vädret, men troligen fattade dom inte ett jota (om det är någon som har en vindprognos för dom närmsta 48 timmarna, från vår nuvarande position till 55e breddgraden, i textform (sms el. mail), får ni gärna skicka den!)

I övrigt har vi precis ätit det sista dussinet nygräddade empenadas (argentinska mini-piroger, typ). Köpte 2 dussin ogräddade i Puerto Deseado. Dom smakade bättre idag än igår då vi bägge mådde lite halvdåligt. Inga sjöben, friska sydvindar, pinkryss i grov sjö – får en snabbt på dåligt humör och lätt sösjuk. Även om man inte är sugen på att äta vid dom tillfällena, så är det det enda som funkar: bara att tvinga ner maten. Och vips, så mår man bättre, även om det inte smakar något vidare.

Till dessert lyxade vi till det med världens mäktigaste chokladpudding. Man pallar bara en matsked, så vårt pudding-lager kommer räcka 3 månader med daglig konsumtion. Jaha, ungefär så spännande är det här ute.

Och härute är:

20120120kl 18.30 UTC
S 50 58,64
W 65 57,12

Lev och må!

/First Mate

Just nu har vi varit ute ett dygn. För en stund sedan fick vi kicka igång motorn. Vinden är antingen på eller av här nere. Igår vred den från nord till syd i varierande styrkor och tidvis gjorde vi riktigt hygglig fart söderut (ja, det blev söderut till slut…)

Men som vanligt är vi inga unikum när det gäller att skava på kryss och plocka höjd. Så dom senaste 10 timmarna kom vi i stort sätt bara några sjömil närmare målet. Sånt tycker kapten är slöseri med tid, men vi kan å andra sidan inte förvänta oss så mycket här nere. Vi närmars oss dom femtionde breddgraderna och då får man ta det man får. Som stora vågor som Nemo klättrar uppför eller går rak igenom beroende på humör. Vi har en tung båt, säkert alldeles för mycket prylar och därför svårt att få upp farten i lätta kryssvindar under 10 m/s. Men vi har inte bråttom heller. Man kan ju äta mat i väntan på bra vind som bekant. Biosalongen i aktern har dock klappat ihop för ett tag. 1stMates fina laptop blev den sjätte datorn att gå in i teknikhimlen under de två år vi varit i väg. Nästa gång får det bli en iPad i en vattentät burk. Salt är bra i pastavattnet men nästan igen annanstans.

/Kapten

Position report: S/Y Nemo of Sweden
Last port: Puerto Deseado
Destination: Ushuaia
Position 20.00 (LT) S 49´ 05.4 W 065´ 34.3 SOG 5 kn COG 190´ Everything OK onboard!

Här i den lilla vindpinade byn Puerto Deseado är man härligt avskuren från omvärlden, andra seglare och mekande i största allmänhet. Efter våra sista tuffa månader med praktiskt fokus var nu stunden inne för lite bokslut av 2 fullmatade år tillsammans på 11 meter flytande verkstad och med tusentals minnesbilder att processa. Nyårslöftet för 2012 blev att nu är det dags för den spännande INRE resan också. Vi har precis börjat och det är kul som bara den. Återblicken igår på 21 års kamratskap och två års segling var massiv, skrattanfallsframkallande men också manande till eftertanke.

Här nere i Patagonien är båtlivet lite annorlunda än plaskandet runt i värmen. Här behövs total öppenhet, ärlighet och förtroende för varandra ombord. Och det vet vi att vi har, men lite vila och eftertanke är aldrig fel.

Vi fortsätter helt enkelt när andan faller på! Pingviner, sjöpellefanter, pandadelfiner och annat har vi nu bockat av liksom vildavästernstaden gud glömde, hagelskurar, solskensdagar och en hög med draggningar på ankar. Liten inblick ges på video, skriva är vi för lata för just nu.

Om någon möjligen undrar varför jag sluddrar så är det pågrund av att jag fått lite morfin mot en krånglande rygg. Inget allvarligt. I morgon är det bokat gym, massage och bastu. Ibland får man passa på att ta hand om kroppen också, den börjar bli till åren. Martin ena knä knäpper när det är storm pågång. Det är bara praktiskt förstås, värre är det med hans ”skada” från guppy-attacken i Brasilien förrförra året, den är tillbaka. Men det är nog bara ljuva minnen av livet på stranden som gör sig påminda?

Ha det fint alla där hemma, och glöm inte att alla hejjarrop är av godo!

/Kapten

En YouTube-video (4 min) med lite tjöt och uppdatering av läget

Nemo of Sweden – En uppdatering från Puerto Deseado

YoyTube: Pingviner och en vingklippt kapten

Pingviner och en vingklippt kapten

En söt pingvin (Klicktoppen…)

”Söt” pingvin av modellen VJP (Vanlig jäkla pingvin)

Nemo of Sweden – Commerson’s dolphins (Pandadelfiner)

FLER FILMER SOM VANLIGT PÅ VÅR youtube-KANAL: nemoofsweden

Bogserbåten Yamana som vi trevligt nog får ligga på ibland

Snabbt växlande väder i Patagonien

Eb öl med Jorge – crew på tug-båten

Äntligen litte soffhäng och en öppen spis

Bouldering på landskapets enda sten

Dagen efter nyår draggade vi i styv kuling kl 5 på morgonen och fick gå ankarvakt långt ut på nyårsdagen. Bakfylle-pizzan intogs hungriga som vargar kl 19 på bensinstationen…

En galen man på den zigenarfest vi blev bryskt inbjudna på kl 4 om morgonen. Efter att Kapten tvingats dansa med morsan, farmor och systern tyckte ahn helt sonika att jackan bytt ägare. Vi flydde!

Prefectura Naval (Marinen) håller ett strängt öga över hela bukten med sina superkameror. Här Nemo 500 m undan. Man kan se färgen på våra obefintliga badshorts på morgonen så vi har slutat bada trots att vattnet håller behagliga 13 grader och äntligen är salt

Nyår på S/Y Ironlady

I går kväll seglade vi med stöttning av motorn med rak akterlig vind. Det blev surfande utför långa dyningar och sällan har vi gjort så bra fart under så behagliga förhållanden. Nästan som att ligga i hamn. Eller nja, båten rullar ju hit och dit men efter nästan en vecka ute på havet börjar kroppen vänja sig och avslappnad i alla leder gungar man med. Till och med tandhygienen klaras av utan onödigt energislösande, bara att hålla borsten stilla och låta havet gnugga. Perfekt för oss som kommit in i lök-mode ordentligt. Kapten har byggt hemmabiosalong i aktern, 1stMate har gjort sjömansarbeten i rep på vår fina ”kelp-stång”. Nu har vi faktiskt sett våra första öar av denna märkliga växt. Ute på havet och inne vid land bildar dessa slingerväxter stora sjok av brunt virrvarr. Dom största ansamlingarna av kelp är till och med utmärkta på sjökortet. Att segla in i dom är inte att rekommendera. Det är sega saker som om dom fastnar i ankare eller propeller kräver vassa verktyg, en machete eller en rejäl såg och kanske rent av ett dyk i kallt vatten. Vi ser fram emot att få hugga loss med vår Eskilstuna-slaktkniv och vår specialdesignade ”såg-på-pinne” snart.

Nyss passerade vi en 10 kvm liten kelp-plattform med en säl som låg och solade uppe på (filmat). Rena Kålmården här ute med andra ord. Annars är det mest fåglar att titta på. Snart kommer dock en KUST att dyka upp för över, skall bli kul att fästa blicken på något igen. Det enda vi sett sedan vi lämnade Mar del Plata var en trålande fiskebåt i horisonten i natt. Förutom det mest hav. Och soluppgångar och nergångar.

Tiden flyter ihop, det enda vi riktigt har koll på är att nyårsafton bör firas idag. När det gäller party har vi som vanligt tur som tokar. Det ser faktiskt ut som om vi kan nå land med lite marginal för en dusch och slänga på oss finkläderna, kan vi surfa sista biten in på tidvattnet så bör vi klara det om vi spjutar på. Skillnaden mellan hög och lågvatten är drygt 4 meter så vi hoppas på ett race åt rätt håll. Nu blir det till och med viss civilisation, dit vi är påväg finns den lilla byn Puerto Deseado som är sista utposten på södra delen av östra Patagonien. I hamn ligger det kanske rent av ett par vänner från tidigare, Ironlady och Alkyone hoppas vi krattar manegen för oss. Kyl lite skumpa tills vi dammar in i ankarviken!

Gott nytt år på er alla från Andreas och Martin på Nemo of Sweden!

/Kapten

Position 10.00 LT (13.00 UTC) 47´09,3 S 65´20.6 W, SOG 6 kn, COG 190´

Vi har brutit många bilar sedan det på gemensamma resor kors och tvärs. Ofta har konceptet varit: varför stanna när resan är halva nöjet, keep on truckin´. Nu är det ett rullande skepp som gäller. Trodde man kanske inte att man skulle vara polare 20 år senare och guppa fram i södra oceanen. Känns fortfarande som att det är läge att nypa sig i armen. Snart är det nyårsafton. Men skulle jag gissa så rullar vi väl in i 2012 utan att stanna till, man kan säkert dricka ett glas skumpa här ute lika bra som i land. För nu verkligen LER Sydatlanten emot oss. Solnedgången rakt föröver i går kväll var magisk. I morse när jag gick på min vakt (tack firsty för långpasset som gav mig rejäl sömn!) strålade solen från blå himmel. 20 grader, en lätt vind på 10 knops vind från sydväst. Bättre blir det nog inte här nere på dom ”rytande fyrtionde breddgraderna. Mer som ett viskande inställsamt ”välkommen”.

Så, keep on truckin´…

/Kapten

Position 10.00 LT (13.00 UTC): 44´53 S, 64´28 W, vi gör ganska ostabila 4 kn i rikting 205 grader